Över hela världen är det violinen som har de flesta eleverna inom Suzukipedagogiken. Och det är kanske inte så konstigt. Förutom att Suzuki själv ju var violinist så lämpar sig violinen ovanligt bra för den undervisning man bedriver i Suzukipedagogiken: Ett instrument som är synnerligen lämpligt att spela tillsammans med andra instrument av samma sort, ett instrument som är ständigt aktuellt inom de mest skilda musikarter (jazz, klassiskt, folkmusik, pop), ett instrument som inte är större än att det går lätt att ta med sig. Intressant är det också att samtidigt som det anses svårt att traktera (ofta när det gäller klassisk musik) så finns det i stora delar av världen som ett folkmusikinstrument där spelet ofta (men inte alls alltid!) är på en ganska grundläggande nivå.
Det som Suzuki gjorde, och som revolutionerade undervisningen, är att han kunde analysera fram vad som är lätt resp. svårt att göra på en violin — och i princip på alla stråkinstrument — t.ex. att spela långa toner (svårt — krävande vad gäller tonkontrollen), att läsa noter samtidigt som man lär sig att tekniskt bemästra instrumentet (svårt — för många nya saker på en gång), att starta då eleven är mycket ung (lätt — då eleven alltjämt använder sig av en inlärningsmetod som senare i livet inte fungerar längre — jmfr. språket).
Och när Suzuki sedan omsatte dessa erfarenheter i vad han kallade "modersmålsmetoden" — ja, då hade han en synnerligen välfungerande metodik, där man lyssnar, härmar, spelar tillsammans med andra redan från början (gruppen) och jobbar med det specifika (den individuella lektionen). Givetvis lär man noter, men inte till att börja med. Exakt samma sak som vid språkets inlärning: först härma, sedan läsa. Att det är ruskigt knepigt att gå den motsatta vägen finns det alltför många som kan intyga.
Och det nya och kanske allra mest annorlunda var nog att man inte testade några elever för att se om de var musikaliskt begåvade. Istället satte man bara igång — Ytterligare ett skäl att kalla det för "modersmålsmetoden". Som väl är kollar vi ju inte om ett spädbarn är verbalt begåvat innan vi sätter igång med att prata Violinen är det första och största Suzuki™ instrumentet. Men nu börjar raden av efterföljande instrument att bli lång.
Violinen var Shinichi Suzukis eget instrument. Han växte upp bland violiner — hans pappa hade en stor violinfabrik. Fiolerna blev till leksaker för Shinichi och andra barn. Ofta hjälpte man till i produktionen — t.ex. med att putsa locken på fiolerna så att de blev vackert blanka. Det var först när Shinichi blev äldre som han kom på att man ju faktiskt kunde spela på violinen. Första gången han på allvar försökte var han 17 år gammal! Och när han var i 20-årsåldern reste han till Berlin där han sedan studerade violin i åtta år för en av den tidens allra största fiolpedagoger: Karl Klingler.
Sven Sjögren
Varje stycke/sats har fått ett eget nummer.
Framställd av Sven Sjögren 2013-12-22.
Vid frågor kontakta Päivikki Wirkkala-Malmqvist, kontaktlärare för instrument violin
violinkurs -at- swesuzuki -dot- org
Varje stycke/sats har fått ett eget nummer.
Framställd av Sven Sjögren 2013-12-22.
